Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Fundera ett ögonblick över vad nåd och frid från Gud kan betyda. Visst svindlar tanken? Att få leva förvissad om att vara omsluten av denna nåd och frid är varken mer eller mindre än en försmak av den himmelska frid vi längtar efter.

Jesus sade till dem: ’Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare’, och de lämnade genast sina nät och följde honom. 

Om vi ska vänta tills vi inte har något annat för oss kommer vi aldrig att följa Guds kallande röst. Men den som är lyhörd och beredd till uppbrott ska finna att den rösten leder rätt i såväl små som stora beslut om fysiska och mentala uppbrott.

Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.

Här sammanfattar Jesus på sätt och vis sitt budskap till varje människa i varje tid. Den som följer sin innersta aning om rätt och sant och dagligen medvetet vänder sig i den riktningen ska upptäcka att Guds rike är mycket närmare än han kunde ana.

En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.

Hur kan en människa bana väg för den som har skapat henne? Kanske handlar det om våra hjärtan, ty Skaparen har valt att inte tränga sig på någon enda av oss. Till vårt hjärta kan därför bara vi själva bana väg, det är vårt eget beslut.

Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Vad kunde vara mera trösterikt än att få höra detta från den som har skapat världen och som håller den i sin hand? Den som riktigt kan ta till sig detta och vila i vad de orden betyder behöver inte vara rädd för något, vad det vara månde, någonsin!

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar.

Den mäktige kan krossa eller ge nåd, och om Gud har all makt kommer det väl en gång att bli som han har tänkt? Men om han inte tvingar någon att bli hans lärjunge återstår bara att de som känner honom berättar vem han är så att människor kan ta ställning.

Jesus sade till dem: ‘Var inte rädda.’

Gudsmöten kan vara skrämmande. Men vad är vi rädda för? Att inte duga? Gud känner oss ju redan. 

Rädsla är kärlekens motsats. I det perspektivet borde väl rädsla vara det sista vi känner när vi närmar oss Kärleken själv.

Då sade Jesus till honom: ‘Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd.’

Tänker man efter så är ju detta konsekvent, som en sorts spegelbild av Den gyllene regeln: det du gör mot andra kommer de att göra mot dig. Och fast historien visar att det är på det här sättet så griper vi efter svärdet igen och igen. När ska vi lära oss?

Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och hans bud.

Är alltså Guds nåd villkorad? Både ja och nej. Ja i den meningen att den som bryter mot bruksanvisningen får ta konsekvenserna av sin handling. Nej i den meningen att Gud alltid står beredd att med glädje ta emot var och en som ödmjukt vänder sig till honom.

Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen. Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg.

Ödmjukhet är nyckeln. Den som går med näsan i vädret genom livet snubblar ofta. Men den som känner och bekänner sina synder och ödmjukt ber Gud om hjälp kan räkna med hans kärleksfulla omsorg när livet far vådligt fram.