Jesaja 25:4

Du blev en tillflykt för den svage, en tillflykt för den fattige i hans nöd, skydd mot slagregn, skugga i hetta.

Många gånger har vi hört från dem som saknar skydd i världen hur de uppfattat att Någon burit dem genom det outhärdliga. Det är ingen undanflykt när vi inte vill hjälpa, men Gud har sätt att nå sina barn även när vi människor sviker eller inte räcker till.

Jesaja 25:1

Herre, du är min Gud, jag vill lova dig och prisa ditt namn.

Att låta sig uppfyllas av Guds kärlek är att börja i rätt ände. Ty att låta sig fyllas av Skaparen är motsatsen till världsfrånvänd, det är att bli ett med världen. Som när man är kär och hela hjärtat är fyllt av en enda stor lovsång till den älskade. 

Jesaja 24:16

Från jordens ände hör vi lovsång, en hyllning till den rättfärdige.

Är inte vindens sus, fåglars kvitter och glada barnskratt ytterst en lovsång till Gud? Vad är i så fall viktigare än att stanna upp och lyssna? Att låta sig gripas av sådant kan vara ett sätt att röra sig i riktning mot Gud och själv bli en del av lovsången. 

Jesaja 26:4

Förtrösta alltid på Herren, ty Herren är en evig klippa.

Vad förtröstar vi ytterst på? Pengar? Hälsa? Vänner? Krasst sett kan allt vara borta över en natt. Att förtrösta på ”en evig klippa” måste vara ett betydligt bättre alternativ. Men hur ska man veta? Genom att närma sig Herren i bön och så lära känna honom.

Efesierbrevet 4:14

Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna.

Det är lätt att oreflekterat ta över andras åsikter och läror och leva kvar i dem för att det är enklast så. Men varje människa behöver, för att bli sann, mogen och hel, någon gång stanna upp och göra medvetna val när det gäller de grundläggande livsfrågorna.

Efesierbrevet 4:5-6

En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

Skaparen ville oss, därför formade han vårt hem i universum, därför omsluter han oss med eviga ordningar och med sin faderliga, kärleksfulla och allomfattande omsorg. Livet blir meningsfullt i den mån vi kan ta till oss detta och överlämna oss åt honom.

Efesierbrevet 4:3

Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten.

Det finns människor som så ”gestaltar frid” att de förändrar sin omgivning. Det rör sig inte om en villkorslös eftergivenhet för husfridens skull, utan om en grundläggande attityd, så ett med personligheten att ingen kan utmana den utan att känna olust. 

Efesierbrevet 4:2

Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek.

Inte behöver vi tänka efter länge för att inse att vi själva är i stånd att göra samma dumheter som vår nästa. Så vad har vi då att bråka om? Om vi i stället försöker gå i den andres mockasiner så blir vi oftast betydligt mer fördragsamma och kärleksfulla.

Efesierbrevet 4:1-2

Jag (Paulus) uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda.

Hur uppfyller man kallelsen att vara människa? Genom att sätta sig själv i centrum, som världen vill? Men de som tar uppmaningen om ödmjukhet och mildhet på allvar utstrålar ofta förnöjsamhetens glädje och värdighet. Är det alltså så man vinner sitt liv?

Efesierbrevet 3:21

Hans (Guds) är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet.

Det är inte alltid så lätt att se att Guds härlighet bor i kyrkan. Men den som förmår se sammanhangen, globalt och över tid, ska finna att det bor mycket härlighet i kyrkan, i samma mån som hon håller sig nära Jesus Kristus. Det kriteriet är själva nyckeln.