Lukas 17:20–21

Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.

Gudsriket kan anas där många som bekänner sig till det möts, som när det inte behövs några poliser på en kristen festival. I samma ögonblick som någon försöker skryta med det försvinner det dock som en såpbubbla. Men alla kan upptäcka det i sitt innersta rum.

Lukas 14:11

Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Att upphöja sig är att isolera sig och förvänta sig att bli betjänad. Att ödmjuka sig är att bidra genom att tjäna. I ett sammanhang där alla tävlar om första platsen hamnar några alltid utanför. I en gemenskap där alla ödmjukt tjänar varandra får alla rum.

Psaltaren 42:11

Det skär mig in i märgen när mina fiender hånar mig, när de ständigt frågar: Var är din Gud?

Bibeln vet vad det är att mobbas för sin tillit till Gud, när bönesvaret inte kommer som förväntat eller så förenklat som vi människor vill. Guds tid är annorlunda. Men det är okej att klaga inför honom när vi blir kränkta eller inte förstår hans handlande.

Psaltaren 42:10

Jag säger till Gud, min klippa: Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender?

Känslan av att vara glömd av Gud är välbekant också för Bibelns människor. Ingen av oss slipper undan. Samtidigt vet psalmisten att Gud finns där bortom det som känns som en stum glömska och bortvändhet. Han vänder sig inte bort från sin klippa.

Psaltaren 42:9

Om dagen skall Herren skänka sin nåd, om natten skall jag sjunga till hans ära och be till Gud som ger mig liv.

Under dagen, när livet flyter på, är det lätt att glömma att vi bärs av Guds nåd. Så mycket viktigare då att ta vara på nattens tystnad för att tacka Gud för hans omsorg och att samtala med honom om allt det som händer under dagens verksamma timmar.

Psaltaren 42:6

Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud!

Den som levt länge i gemenskap med Gud har samlat många minnen om hur Gud varit nära och hjälpt. Ändå är det lätt att oroas när livet är svårt och Gud verkar vända ryggen till. Att påminna sig om Guds närvaro i sitt eget eller andras liv stärker hoppet.

Psaltaren 42:4

Tårar har blivit min föda dag och natt. Ständigt frågar man mig: Var är din Gud?

Den som litar på Gud har ingen garanti mot tårar. Tvärtom kan den som har smakat Guds ljuvlighet känna en ännu större tomhet om Gud håller sig dold. Men Gud är ingen curlingförälder. Han vet att vi ibland behöver distans och eftertanke för att växa och mogna.

Psaltaren 42:3

Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?

Visst kan människor möta mycket av vår längtan, men om vi kräver av våra närmaste att de ska uppfylla alla våra innersta begär så tänjer vi våra relationer över bristningsgränsen. Bara genom att vända oss till kärlekens Gud kan vi stilla vår djupaste törst.

Psaltaren 42:2

Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud.

Vi är födda med en längtan som sträcker sig längre än det som kan mättas av något i världen. Men på samma sätt som vi föds med törst och det finns vatten, med hunger och det finns mat, så föds vi med en existentiell längtan som bara kan fyllas av Gud.

Jesaja 26:7-8

Den rättfärdiges stig är rak, du gör vägen jämn för honom, dina rättvisa domars väg.

Det handlar inte bara om domen i sig, utan också om vem som dömer. Den som vet sig bli bedömd av all världens rättvise domare kan leva i trygg förvissning om att inte dömas godtyckligt. För vem har väl facit om inte Skaparen?